Här sitter jag och spenderar min sista dag som 18-åring. Vad hittar jag på? Jag försöker plugga av allting som är kvar. Saknar motivation, inspiration och ork. Det är egentligen inte så mycket som ska göras, det är snarare betygspressen som stryper mig. Mycket är betygsavgörande. Känner hur svetten tränger fram längs tinningen. Pju, vad skönt det ska bli med Zakynthos nästa vecka. Ja, för det är så att vid den här tiden om en vecka så stiger jag och tjejerna av tåget på Arlanda. Vi spenderar natten där för att tisdag 22a maj 06.00 lyfta från svenska mark och bege oss mot det betydligt varmare och soligare Zakynthos, Grekland. Skoj att se vad som händer med ekonomin dock.

Nåja. Sista dagen som 18-åring var det. Har jag ålderskris, som förra året? Nej. Känns det som om saker kommer vara annorlunda? Nej. Är jag mer kär nu, jämfört med förra året? Ja. Och kärare lär jag bli, under mitt år som 19-åring. Åh, livet är fint, 18 eller 19 år kvittar.

Skippar nog plugget ikväll och kryper ner i sängen istället. Sista timmen som 18-åring.

Kanske blir det ett nyktrare år? Haha, vem försöker jag lura..

Livet rullar på, med eller utan blogg. Tyvärr så finns det inte tid till djupa funderingar som kluddras ned. Tyvärr finns det knappt tid till reflektion över livet, ens i tanken. Livet går per automatik, snabba beslut görs som på impuls. Saken tas som den kommer och liver blir för stunden vad man gör det till. Jag eftersträvar fullständig kontroll, men glider mest på vågorna och försöker hålla balansen. Om jag gillar det? Jag har inte riktigt bestämt mig än.

Jag har dock bestämt mig över följande:

- Valt utbildning inför framtiden och pluggar utefter det

- Jag har baskemig hittat finaste killen, det slår hjärtat bestämt om

- Imorgon är det en månad kvar till studenten, och jag ska klara det

- En diktbok skall inhandlas, både en för läsandets skull och en för skrivandets skull

Med detta säger jag godnatt och på återseende fina ni som läser (and I'm gonna love you like I'm indestructible)

Det var ett tag sen sist, inte sant? Nåja, sen sist har jag hunnit med... inte så mycket, nej. Jag startade förra veckan med en promenad med Annican, vilket vi sa skulle bli en rutin. Men, idag blev det ingen promenad. Det blir lätt så när det är mycket att stå i, såhär tre dagar till delmållinjen (läs: påsklov!). Nåja, det går att ta igen. Jag har jobbat en del, gosat en del, spenderat en del pengar och älskat av hela mitt hjärta. Nästan så jag blöder ibland. Visste ni att hjärtat faktiskt brister ibland? På riktigt!

Utöver det så har jag hamnat i rätt bra fas med plugget. Börjar se mitt forna jag (läs: pluggfreaket som var i tid!)

Nu är det dags att återgå till plugget. Senare ikväll väntar en hel rad belöningar: en dusch med bästa hårinpackningen, testa studentmössan för första gången samt senaste avsnittet Desperate Housewives. Hallelujah.

Ikväll känns livet tungt. Jag vet inte hur jag ska hålla om livet, hur jag ska bära det, för att det ska kännas balanserat. Jag vet inte vilka frågor jag ska ställa, på vilket sätt jag ska ställa dem, för att få några svar. Jag vet inte hur jag ska bete mig, vem jag ska vara, för just nu känns livet tungt.

Checkar därmed ut för denna vecka och hoppas på en klarare vecka.

Efter en händelsefattig dag tyckte jag att det var dags att ta tag i livet. Jag har varit lite låg hela dagen, utan någon som helst anledning egentligen. Så, jag började fundera på vad jag faktiskt vill göra. Och jag kom på en hel del! Några av punkterna ska jag ta tag i så snart som möjligt. Till exempel vill jag börja med pilates och yoga, något jag varit sugen på länge. Mission 1 är alltså att få tag i en pilatesmatta. Och att bli frisk förstås, just nu känns det som att jag får feber av att gå i trappan. Nåja, det ger mig lite tid att fixa saker.

Härnäst ska jag öva på mitt högtidstal inför morgondagens lektion. Vi ses!

Idag har äntligen fredagen kommit. Idag innebär det två små lektioner, tjejmiddag med goa brudar och en del nya ansiktenl Till sist ska jag ta tåget mot sydligare breddgrader för att krypa ner bredvid mitt hjärta. Detta är en helt underbar fredag alltså. Dessutom skiner solen, så jag ser fram emot promenaden till skolan. Härnäst väntar lunch med fina mamma. Langar dagens.

Ha nu en underbart fin fredag och en skön helg. Vi ses!

Här kommer ett filosofiskt inlägg, såhär på kvällskvisten. Kanske så tråkigt att ni lyckas somna, och då har jag i alla fall gjort något rätt. Kanske startar jag krig med mitt inre jag. Kanske ger jag er en tankeställare. Elller mig själv för den delen. Det återstår att se.

Jag klagar ofta. Jätteofta på små saker, som inte riktigt går min väg. Jag blir arg för en sekund när min motståndare på Wordfeud får jättemycket poäng för ett litet ord. Jag blir ledsen för en sekund när personen inte gjorde såsom jag förväntat mig att denne skulle. Jag blir förvirrad när jag inte hittar det jag letar och sedan irriterad för att jag tror att någon lagt det på fel plats. Och jag blir glad för en sekund när någon ger mig en kram. Små, små saker som kanske inträffar varje dag. Vi klagar och glädjs i en ständig berg och dal bana mellan lycka och förtvivlade tårar. En berg och dal bana vi inte anar att vi sitter på, åker med. Inte förrän det där händer som gör dig riktigt ledsen, arg, förvirrad eller glad. Kanske alltihop på en och samma gång.

När detta sker för mig kallar jag det kortslutning, för det är vad som händer. Alla känslor kortsluts och jag känner mig istället tom, för en sekund eller en månad. Såna dagar ställer jag mig i duschen. Försöker skölja av mig den verklighet som gett mig en elstöt så kraftig att jag ligger handlingsfattig på marken, för en sekund eller en månad. Var gör man av sig, när berg och dal banan stannat? Jag bara undrar, för livet fortsätter hela tiden med nya kortslutande händelser. Jag bara undrar.

Ja, för minsann är det en god dag idag. Solen strålar in genom fönstret, jag har avverkat dagens enda lektion och faktiskt fått någonting gjort(!). Sitter i skrivande stund i köket med en kopp blåbärste och njuter av att vara 18 år. Life as I know it är underbart. Och jag kommer på mig själv med att älska att sitta här hemma. Jag älskar mitt hem hos mamma och pappa. Hur kunde jag komma på att flytta hemifrån som 16 åring...

Härnäst skall psykologiuppsatsen skrivas. Känns som att det är en bra dag för uppsatsskrivning. Vi ses!

Jag sitter här, sista sportlovsdagen, efter ett fint sportlov. Jag hann fira 100-dagars med fina vänner, få influensan och spendera tiden i sängen framför massa kärleksfilmer och tillsist har jag spenderat denna helg med min fina moggis. Allt som allt, ett mycket fint sportlov.

Tågresan hem spenderade jag filosoferandes över livet. Något jag blir lycklig av, är överraskningar. Inte för min egen del, utan för de som finns i min närhet. Fast det kan lika väl vara tågkonduktören. Det kan handla om att skicka iväg ett brev med pepp eller påpeka hur fin tågkonduktören var i håret. Åh, så glad det gör mig. Det liksom sprudlar där i bröstet. Alldeles nyss gjorde jag något som kommer sprudla ett bra tag framöver, för det här är en överraskning i framtiden. Det kanske blir svårt att hålla det hemligt... men jag ska allt lyckas. För inget går upp emot leendet från personen som blir lycklig över det du åstadkommit. Oh happy day.

Nu ska jag gosa här i soffan med familjen för att sedan krypa ner i min egen säng för att sova in vardagen igen. Sov gott!

En lagom bitter tjej som uppdaterar idag. Jag verkar ha dragit på mig influensan då jag enligt vårdguiden prickat precis alla symtom. Så, jag har idag inte orkat mer än att ligga på soffan och kolla på film. Gjorde några tappra försök att skriva på min uppsats, vilket resulterade i en och annan mening emellan stadiet totalt utmattad och bara halv utmattad. Ska snart göra ännu ett försök, innan jag bäddar ner mig framför några filmer och ostkrokar. Jag har hört att ostkrokar botar all sjuka, eller åtminstone gör dig lyckig. Bra!

Med det tillåter jag mig själv skjuta upp fyndarinlägget till fräschare dagar. Tack för mig!

Jag har haft en otroligt skön dag hittills. Vaknade självmant av att solens strålar sipprade in i mitt underbara rum. Låg och drog mig i en timme, som sig bör på sportlov. Käkade den vanliga frukosten, fast i solskenet. Tränade lite för att komma igång och tog sedan en promenad med vovven som jag kombinerade med att göra några få ärenden. Gjort lite överraskningar, vilket jag tycker är superduperroligt! Väntar på reaktioner nu. Under promenaden träffade jag mamma en sväng och gick sedan hem för att göra mig en kopp kaffe, som jag lyckats dricka utan att magen skrikit. Detta är revolutionerande, med tanke på att jag inte druckit en hel kopp kaffe sen december 2010 på grund av magproblem. Äntligen!

I skrivande stund sitter jag och lyssnar på myslistan, längtar efter min fina pojkvän (och idag är du min morot!) och skriver på min feta psykologiuppsats som ska in efter lovet. Min plan är att bli av med så mycket plugg som möjligt under dessa dagar, så jag kan ha bekymmersfria dagar i helgen med mitt hjärta. Hoppas på en helg med mycket sol och därmed fina, långa promenader i Boulognerskogen. Men just det. Färdig uppsats först. Dags att kötta.

Sätter på kaffebryggaren och lovar Sofia Rolfhamre ett fyndarinlägg senare idag. Eller imorgonbitti. Puss!

Trött, slut och öm får summera kvällens känslor. Efter en heldag i backen med fina Annican och min fina Stefan så är jag totalt utmattad. Idag har jag till och med sovit middag, vilket faktiskt (!) är ovanligt numera. Så, jag tänkte idag lägga mig tidigt och kötta psykologiuppsats imorgon. En hel del att göra... Lite rysningar så fort jag tänker på det. Nåja. Den dagen, den sorgen.... fan, imorgon.

Nu var det alltså dags att krypa ned i sängen för att sussa. Känns lite kontigt efter långhelg med världens finaste bredvid mig då jag sluter och öppnar mina ögon i flera dagar... Men det ska nog allt gå. Äh, jag bara svamlar. Avlsutar inlägget med att heligt och dyrt lova fina Sofia att jag på sportlovet SKA fixa mitt fyndar-inlägg.

Sov gott, från lilltanten nedan

Så fort jag uppdaterar så bara trillar ni in, fina ni som tar er tid att läsa min alltför tråkiga blogg. Men vad skall jag göra för att den ska vara roligare? Har lite lack of inspiration, så att säga. Förslag mottages gärna.

Jag sitter i Gävle och njuter. Finslipar på lite skolarbete för att kunna spendera resten av kvällen med min fina. En vecka(!) kvar till lov och jag kunde inte längta mer. Det ska bli skönt. Få undan nyttigheter som man inte riktigt hinner mellan skola och arbete. Spendera tid med nära och kära som man i den häktiga vardagen inte hinner med. Det ska bli fint. Men först tar vi helg, efter två skoldagar, och känner in den.

Har ni funderat på det här med egen tid? Att verkligen ta sig tid för sig själv. Dumpa allt var heter Facebook, mobiltelefon och mail. Det är lite svårt, eller hur? Nåja. Jag brukar ta egen tid genom att köpa en cocacola, måla naglarna och kolla på Desperate Housewifes. Eller ta en promenad i solskenet (sportlov hägrar, massa promenader!). Kom ihåg att ta er tid, för er själva. Vi kan ju inte alltid hänga på någon annan, för då kanske vi glömmer bort vem vi egentligen är. Jag brukar bli förvånad när jag plötsligt lär känna en ny sida av mig själv. Fantastiskt roligt (men ibland bara jobbigt).

Med detta säger jag godnatt för att ha mystid med mitt hjärta och hoppas ni tar er lite egen tid ikväll, måla lite naglar kanske.

Jag har blivit kommenderad att blogga, så för att undvika vidare hot så tänkte jag ta tag i det hela. Tyvärr har jag dock inte så mycket intressant att vattna er törstande blommor med. Jag sitter mest och funderar över livet, och hur det hela tiden kan tyckas svänga från katastrof och himmelrike. Hur allt som känns så fantastiskt rätt för en sekund känns fruktansvärt fel.

Sedan igår eftermiddag, 20 februari 2012, får jag helt ensam köra bil. Jag har fixat det där körkortet som tyngt mig alldeles för länge. Kan inte låta bli att undra om jag bara hade tur... Nåja, det visar sig. Det känns i vilket fall väldigt bra bakom ratten. Och knappt 6000 kostade mitt körkort efter mitt övningskörningsliv som privatist. Rätt värt om jag får säga det själv. Imorgon bitti ville visst lillebror ha skjuts till skolan också, hihi, tror minsann han är lite stolt över storasyster.

I övrigt spenderar jag så mycket tid jag kan i Gävle hos min fina. En fantastiskt kul helg passerade med absint, utgång och massa fina skratt. Och hicka på hemvägen... den när nedrans fyllehickan hinner alltid ikapp mig. Lite roligt är det ju trots allt, när förbipasserande blir rädd för min hicka klockan 02 på natten.

Jag tänkte avsluta med att tacka min fina, fina Annica för allt stöd fram till körkortet. Det har betytt mycket. Och tack ni som var nervösa för mig, så slapp jag vara det själv, haha. En stor bamsekram till er, mina finaste.